Just nu känns det som om jag bara tjatar på Bonusen, att allting som kommer ur min mun är negativt. Jag vill inte vara negativ, vill inte vara en tjatmoster(monster) som ständigt påpekar och tillrättavisar, det går inte ihop med min personlighet. Jag är en positiv person som är glad för det mesta, och jag vill fortsätta vara så. Ibland så glömmer jag bort att Bonusen bara är 11 år, jag glömmer bort och blir upprörd om han inte gör saker som jag vill trots att jag sagt åt honom 1-2 gånger, tar åt mig och tror att han gör saker med vilje trots att det inte alls är så.
Detta har fått mig att tvivla om jag överhuvudtaget har dom rätta anlagen för att bli mamma.. Maken säger att det har jag visst, att när man är med från början så att säga så har man en förmåga att se det hela långsiktigt, the big picture, och att tillrättavisningarna görs för deras egen bästa.
Men hur gör man för att få balans så att det inte bara känns som om man tjatar och är sur hela tiden? Tilläggas ska att Bonusen verkligen är en jättefin och snäll pojke, duktig i skolan, artig, charmig osv. Detta inlägg handlar med andra ord inte så mycket om honom utan mer om mig och min oförmåga att hitta en balans.
4 kommentarer:
Beröm coh uppmärksamma saker som han gör bra och "rätt" i stället. Sen måste det ju vara nåt alldeles särskilt att bli bonusmamma...ett eget barn är något helt annat och det skulle du fixa galant :-)
Meilita:Tack. Jag försöker alltid berömma honom, vilket är enklet eftersom han gör massor med bra saker. Men du vet hur det är man har en tendens att minnnas dom negativa sakerna mer än dom positiva. Känner mig bara så "surig" just nu....
Ops! Pyttzan säger jag!!! Du är visst en mycket bra kommande Mamma! Jag har nog sett hur du tar hand om de små liven (Cyprus time..., long time ago), så det så! Ibland är det bara så, man känner sig SÅ tjatig! Men det är ibland för att man är trött, å ibland (för det mesta) för barnens bästa. Dock har min son (snart 5 år) redan klargjort för mig, högt och ljudligt på dagis, att: - Mamma...du HAR inget tålamod. Hm..så det så.
Alla som har barn, bonusbarn eller bara iblandbarn, vi känner oss tjatiga ibland, men vi älskar de små liven ändå, oxå dom oss! DET är kärlek!
Puss å kram Hallonsamb.
Hallonsamb:Tack snälla du, ibland behöver jag all uppmuntran jag kan få! Jag vet att jag är bra, för det mesta, men ibland känns det bara så träligt att bara tjata, tjata och tillrättavisa..Bättre dag idag=o).
Skicka en kommentar