Såg en livs levande medmänniska idag, någon som vågar bry sig, någon som stannar och hjälper en främlig.
Var ute och gick med barnen och såg plötsligt en mycket gammal dam med så kraftig kutrygg att hon var tvungen att titta rakt ner i backen när hon gick trottoaren fram på andra sidan en hårt traffikerad gata. Hon hade stora besvär att gå och gick väldigt försiktigt fram. Ville så gärna hjälpa till men gatan är fyrfilig och närmaste övergångsställe var alldeles för långt borta. Bestämde mig för att gå vidare men insåg lika snabbt att jag inte skulle kunna sluta tänka på den gamla damen om jag inte gjorde något. Ringde slutligen till polisen, har icke-akut numret inprogrammerat på mobilen, och berättade om damen. I samma ögonblick stannar en minivan och en kvinna i min ålder hoppar ur och går fram till damen, pratar med henne och leder henne sedan försiktigt till bilen. Kanske var hennes dotter säger någon? Nä, dom två kunde inte vara släkt det är jag 95% säker på. Kasnke jobbar hon på ett ålderdomshem där kvinnan bor? Ja kanske, men hur som haver kändes det enormt skönt att se att det löste sig.
Mitt motto i livet är att behandla andra som jag själv vill bli behandlad och om det där hade varit min farmor/mormor hade jag definitivt velat att ngn hjälpt henne genom att stanna eller ringa efter hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar