Maken tog med sig mys-kissen till jobbet idag, eller rattare sagt till vara vanner K. & B. som bor pa basen och som ska ta hand om Mr. Cozmerson medans vi ar i L.A. Det var sa tomt imorse, ingen kisse springandes runt fotterna nar man forsoker gora sig i ordning, ingen kisse som slar varldsrekord i sprint sa fort man narmar sig koket da han hoppas att det ar dags for mat och slutligen ingen kisse som purrar och stryker sig runt benen av samma skal.
2 kommentarer:
Jag förstår att det blir tomt! Men jag kan inte förstå att man kan SAKNA en katt...;-) Jag är verkligen ingen kattmänniska!
*skratt*. Jag forstar precis vad du menar, men det blir som med allting annat en vana. Skulle dock aldrig kalla mig sjalv hans mamma, tro mig har i USA ar det manga som hanvisar till sig sjalv som sin hunds/katts mamma och att deras husdjur far syskon nar familjen skaffar barn!
Skicka en kommentar