torsdag, oktober 16

Senaste läkarbesöket

Var som sagt hos min läkare i tisdags för att kolla vikt, blodtryck och om jag hade öppnat mig något ännu. Åh s-tan vad det sistnämnda är obekvämt! Har alltid trott att cellprov var det värsta liksom, åh nej det är ju rena barnleken och dessutom ber dom ursäkt när dom gör det. Nä här är det upp med hela näven, åtminstone känns det så, no mercy och ingen hänsyn till att patienten håller på att åla sig ur britsen halvskrikandes "aj, aj, aaaaajjjj, aj, aj"! Doktorns bedömning? Jag är uppmjukad men jag har ännu inte börjat att öppna mig och hon är övertygad om att om jag forsätter i den här takten så kommer jag att gå långt över tiden och förmodligen måsta sättas igång - suck....

5 kommentarer:

Meilita sa...

Obehagligt otrevligt är det när det ska petas in å kollas. Minns att jag skrek rakt ut medan barnmorskan inte gjorde en min.

Ett tips är faktiskt att ställa in sig på övertid. Det må va drygt men psykist en aningens lättnad. Föresten jobbar du än?

Världen är liten… sa...

Meilita: Eller hur, inte en min, inte ett förlåt eller "åh gör jag dig illa"!
Suck, du har rätt det är lika bra att ställa in sig på att jag kommer att gå över tiden. Trodde av någon anledning att jag skulle vara ett par veckor tidig, men det kanske var mer önsketänkande...Jepp, jag jobbar fortfarande och det går hur bra som helst=o).

Dorisettan sa...

Hm, det är lätt att känna sig som en avelssugga i de där lägena...Enda positiva förutom att man får en lägesrapport är ju att den där behandlingen ibland kan starta upp värkarna om det är läge.
Och vad konstigt det låter att barnmorskan "gissar" att du ska gå över tiden. Nåväl, det är segt att vänta men skönt med extra tid att förbereda sig för drabbningen. :-D

Karriärmamman sa...

*aj*

När vår dotter kom blev det akut snitt. Efteråt när jag låg på uppvaket kom kirurgen (en kvinna) och utan förvarning TRYCKTE hon till på mitt ärr. Jag, som knappt kunde röra mig, skrek rakt ut och satte mig halvt upp i ren skräck. Hennes respons var: Ja, men du vill väl veta att allt är bra? - Eh, jo. Men du kan väl SÄGA TILL först innan du gör mig illa...

Jag menar..hallå. Liiite hänsyn kan man väl visa även om patienten måste genomlida smärtan...

Världen är liten… sa...

Dorisettan:Avelsugga var ordet, men det förvånar mig ändå att en läkare som man träffat i över två år, supergullig människa, helt plötsligt går från försiktig och vän till "ju ondare det gör desto bättre"!
Karriärmamman: Nämen aj, va f-n menade hon med det? Åh som du sa, lite förvarning tack, "du får ursäkta men det här kommer tyvärr att göra lite ont" eller ngt i den stilen.