tisdag, november 27

Fruktansvard morgon

Under cirka 30 minuter imorse svavade jag i ovisshet om huruvida Maken varit med om en trafikolycka eller inte...3 bilar var inblandade, varav en var av samma typ som vi ager, olyckan skedde efter vagen som han kor varje dag, olyckan skedde runt samma tid som han befann sig i omradet och han svarade inte pa sin mobil eller pa kontoret! En av mina mindre bra egenskaper ar namligen att jag alltid tror det varsta om jag inte far tag pa mina nara och kara, sjukt jag vet men det gar tyvarr inte att andra pa. Fick slutligen tag pa hans chef och hon berattade da att han satt i ett mote, jag borjade givetvis stortjuta av lattnad och bad om ursakt mellan varven for att jag var sa dramatisk.
Som tur ar sa ar Makens chef jattetrevlig, hon forstar precis da hon ar likadan vad det galler nara och kara, plus att hon ar gravid for narvarande sa hon vet precis hur det ar att grata for lilla minsta..Jag har ju inte den ursakten utan grater i alla fall, sa jag kan ju bara tanka mig vilket vrak jag kommer att bli om jag nagonsin blir gravid!

7 kommentarer:

Meilita sa...

Sånt där är verkligen INTE kul. Minuterna är ju oändliga när man ringer och ringer utan att få svar...

Skönt att han satt på möte!

Världen är liten… sa...

Meilita: Sa sant, varje minut ar verkligen oandlig och jag hinner jaga upp mig nagot enormt!

Kapybaran sa...

huvva. hann ju nästan sluta andas innan jag insåg att det gått bra.

klart man blir gråtig, gravid eller ej. men du kan nog se fram emot en helt ny nivå av gråt med hormonerna i kroppen :-)

Världen är liten… sa...

Kapybaran: Forst grat jag for att jag var orolig sedan grat jag av lattnad=o)! Var helt slut resten av dagen, hann liksom inte aterhamta mig.

Anonym sa...

Jag förstår oxå precis hur du måste ha kännt dig. Uschamig, vilken förfärlig morgon tills du fått veta att han satt tryggt på ett möte. Jag har själv fått det där fruktansvärda telefonsamtalet, som ingen vill ha men ibland ändå tror ska komma, en gång. Nu gick det trots allt bra efter omständigheterna men jag tycker inte om när telefonen ringer mitt i natten eller så. Jag får rysningar!

Världen är liten… sa...

K det ar jag: Din stackare, maste ha varit fruktansvart! Na, telefonsamtal mitt i natten ar ingen hit, har dock vant mig lite da familj och vanner (atminstone i borjan) hade det lite svart med vilken tid pa dygnet det var har borta.

Anonym sa...

Ja det är ju klart du måste ju ha fått många samtal mitt i natten, hihi