Nar blir en blogg for personlig? Vart gar gransen for att vara personlig och "way too much information"?
Maken undrade om jag inte varit val personlig pa sistone nar jag berattat om min smarta och forhojda levervarden. Det ar en fin grans det dar, jag vill ju beratta om vad som pagar i mitt liv och jag vill skriva om sadant som jag tanker pa just nu och som beror mig. Visst ar det saker som jag inte berattar om, saker som jag behaller for mig sjalv och dom dagarna blir det ofta att jag inte skriver nagot alls da jag inte vill skriva nagot glattigt bara for att skriva nagot.
7 kommentarer:
Magkänslan och rätten att som bloggare kunna redigera inlägg och kommentarer är verktygen om bloggandet går överstyr.
Jag uppskattar att läsa om din vardag i stort och smått. Det känns som att du är nära fast du är så vansinnigt långt bort.
Kram från mej!
Meilita: Tack detsamma snalla du=o). Kram
Alltför personlig tror jag är svårt att bli så länge som det känns bra att skriva och bara berör en själv. Gränsen går såklart när man även utlämnar andra. Och ibland är det svårt att vara personlig utan att avslöja för mycket om nån annan. Jag tror du ska lita på din magkänsla.
Är du inte personlig så blir ju bloggen dessutom aptrist. Jag älskar också (som Meilita) att läsa om din vardag, men blir det mest snack om väder, fruktsallad eller din dagliga powerwalk så vete fan om ens jag hänger kvar!:-D
Var så personlig du vill om dig själv. Det passar liksom inte din personlighet att tassa för mycket på tå, sweetie darling!
Doris: Sweetie, darling du har sa ratt! Magkanslan far styra, sedan sa brukar jag ocksa tanka pa vem som laser och om jag skulle berattat om dessa saker for dem om jag satt brevid dem och det skulle jag ju. Mina trognaste lasare, ar ju trots allt min familj och mina narmaste vanner=o).
Jag håller med om att det ibland känns svårt att veta hur mycket man ska skriva. Precis som du utelämnar jag saker som känns alldeles för personligt och utelämnande. Jag har tex märkt att du skriver första bokstaven i personens namn istället för hela nament. Mitt förra inlägg i bloggen skrev jag om mina släktingar som varit på besök som du vet och fundrade länge på om jag skulle lämna ut deras namn. Nu gjorde jag det och hoppas innerligt att dom inte tar illa upp. Det är inte lätt att veta men man får väl gå på magkänslan som dom andra säger. Jag läser ju din blogg för att lära känna dig igen och det gör jag ju inte om du skulle skriva om väder och vind precis som någon sa. Jag hoppas du fortsätter att skiva om dig själv, dina åsikter och din vardag för det är det som är intressant.
Kramar från en som hittat dig igen!
Jag tror att du ska lita på din magkänsla, du skulle aldrig gå över gränsen och lämna ut namn på andra och deras personliga göromål. Jag är ofta inne och läser din blogg då känns det som om man vet ungefär hur du har det "over there",
Kram/ malin
K det ar jag: Sa sant. Ang att skriva ut namn sa valde jag att fran borjan bara skriva forsta bokstaven for att pa nagot sa skydda dem, da det ar jag som valt att ha en blogg och inte dem. De ar ju visserligen med pa bilderna men utan namn kan atminstone ingen googla dom. Det ar sa himla mysigt att lara kanna dig igen ocksa, hoppas verkligen att vi kan ses nasta gang jag kommer till Sverige=o)!Kram
Malin: Vad lange sedan, kul att du laser min blogg! Na jag aktar mig noga for att lamna ut andra, det ar ju en fin grans men som du (och alla andra sagt) man far lita pa magkanslan. Saknar dig, jag ringer i helgen!
Skicka en kommentar